Elbi

Kan inte fatta att det redan gått en vecka sen det hemska beskedet.
En vecka av smärta och tomhet.
Allt har flytit på men jag har bara varit som i en dimma och klarat av det som måste göras...
Vill ta telefonen och ringa henne. Eller messa henne...
Bjuda hit henne på kaffe så hon kan sitta och busa med mina barn...
Skvallra med mig. Eller berätta roliga saker om vad hon gjort.....

Hur ska jag orka?????
När tar smärtan slut?????
Finns så mycket jag ville säga henne.
Men det är försent.
Vill bara dra täcket över huvudet och sova... Glömma... Men jag kan inte...
Hon är borta och lämnade oss kvar...

VARFÖR???