Elbi

Ambassaden sa när jag ringde till dom i tisdags efter min mans besök att dom skickade pappren samma dag till Sverige.
O att dom skulle vara här efter 2 dagar.

I fredags ringde jag till Mig.Verkets upplysningstele.
Dom sa att det skulle ta 4 VECKOR för pappren att komma hit.
Men ändå sa hon att jag skulle ringa på måndag. (i morrn)
Får se vad dom säger då.
Men hon sa även att jag skulle skicka in ett brev ang. förtur.
Ska göra det. Hoppas det går snabbare då.
Jag behöver han. Men viktigast av allt så behöver vår son honom.

Han har missat så mkt redan.
Han sitter, kryper, ställer sig upp.
Äter mat o leker.

Allt sånt som han inte gjorde när hans pappa var hemma.


Vi saknar dig pappa...

Idag var min man på ambassaden.
De frågade om hans och mitt liv ihop.
När vi träffades. När vi gifte oss.
Dom frågade om mina andra barn, om deras pappor och varför de inte bor heltid hos mig.
MM.

Jag ringde ambassaden innan.
Pappren skickas till sverige IDAG... :-)
Mig.Verket har dom om 2 dagar...

Det börjar röra på sig nu...  :-D



Snart min äskling...

Idag (kl är 00,34 så det är den 19/2-08) ska min älskade man till ambassaden.
Han har tid där kl. 9.00.
Om vi har tur så skickar hon hans ärende samma dag till Sverige.
Och då har Migrationsverket det om 1 vecka.
Hoppas hoppas...

Ska ringa ner dom totalt så dom skyndar på det.
Skriver senare när jag vet hur det gick där och vad som sades...

Haiati *M*

Idag är det 8 dagar tills han ska vara på ambassaden.
De sista dagarna när man väntar på något är alltid värst.
De går otroligt långsamt. Men sen vet jag heller inte hur lång tid det tar för ärendet att bli klart här i Sverige.
Hoppas det inte tar för lång tid.
Hans son behöver sin pappa.

Igår blev lilleman 7 månader.
Tiden har gått snabbt.
När hans pappa åkte så var han 3 månader.
Då var han en baby.
Nu är han en vild liten kille.

För 4 dagar sen var det vår bröllopsdag.
Men jag försöker att inte tänka på dom när de passerar för det är svårt att han inte är här och firar det.
Men vi får ta igen det när han kommer hem...

Ser inte fram emot torsdag. Det är kärleksdagen NO#1.
Och vi missar den med...
Har en julklapp och en farsdag present här hemma som väntar på han. Han ska få dom när han kommer hem...
Och jag ska köpa en Alla Hjärtans Dag present med.
Även om han inte är här... Men vi får fira det i efterskott...

Bahibk *M*

Smärtan blir värre för varje dag.
Har såna smärtor ner i armarna emellanåt att jag kan knappt röra dom...
Alltså det går inte att beskriva det.
Rygg, nacke och huvud värker konstant.
Domningar i händer o fötter...
Det är rent ut sagt för jävligt...
Jag tar tradolan o alvedon o diklofenak för smärtan.
O imovane för att sova...
Röntgades i måndags. Det skulle ta runt en vecka innan doktorn fick bilderna.
Ska träffa henne igen efter.
Har testat akupunktur.
Utkastade pengar. Hade nästan mer ont när jag gick därifrån...


Min mamma sa idag när hon såg hur ont jag hade att hon hade dåligt samvete.
När jag var hos henne olycksdagen så satt vi o åt.
Min bror ringde o ville ha skjuts o jag sa att jag kunde köra eftersom jag ändå skulle på jobb. innan jag ätit  klart så sa mamma att hon kunde köra, men jag sa att det var ingen fara, jag var klar. Hon skulle ha lillemans bilbarnstol, men jag skulle lämna den efter jag hämtat o lämnat min bror.
Min mamma har dåligt samvete för hon skulle insisiterat på att köra.
Då hade det inte hänt. Eller OM jag lämnat stolen INNAN jag körde som jag tänkte först hade det inte hänt.
Men det var nog ödet som hade bestämt det. O hade det inte hänt då kanske det hade hänt nåt ännu värre istället.

Min svägerska hade en dröm några v innan olyckan. Hennes farmor kom från andra sidan o ville ha Tarek. Men hon sa NEJ. HAN ÄR FÖR UNG. TA NÅGON ANNAN.  Mina svärföräldrar var livrädda att det var min man som skulle råka illa ut.
När min olycka hände förstod dom att det var det som var förutbestämt...

Tack och lov är du säker min haiati *M*

Han har fixat pappren nu. Kostade 60 dinar ( ca 600 kr) att fixa det.
Och så måste han tolka det till engelska. Det kostar 50 dinar ( ca 500 kr).
Så allt som allt gick vårt familjebevis på 1100 kr.
Onödiga pengar...
*suck*

Idag var en dag som jag önskar han var hemma.
Lilleman kryper för fullt här hemma.
Men när han ska sätta sig så har det bara blivit lite halvt om halvt.
Men för en stund gjorde han det alldeles själv...
O nu gör han det om o om igen.
Verkar tycka det är kul att ha lärt sej nåt nytt...

Tårarna rann när jag tänkte på att hans pappa inte är här och kan se det.
Detta är tiden hans pappa längtade efter.
När lilleman kryper, sitter, leker och är med mer...

Vi saknar dig *M*

Pratade med ambassaden idag.
Frågade om han hade lämnat in alla papper som behövs.
Hon skulle kolla upp det och om det fattades nåt så skulle hon ringa upp mig.
Hoppades att jag inte skulle höra ifrån henne.
Tji fick jag.

Hon ringde upp och sa att det var 2 saker till som behövdes.
Han behövde förnya passet.
Och så behöver han registrera att vi är gifta på myndigheterna i Amman.

Passet har han fixat för några veckor sen.
Men det andra är lite större problem.
Där ska jag med skriva under att vi är gifta. Vilket är svårt eftersom jag är långt därifrån.
Kanske ska gå till en advokat eller liknande så han kan skriva en fullmakt att min mans svåger kan skriva under med mitt namn.
Men i så fall måste jag skicka det med DHL eller Fed Ex. Vilket inte är billigt.
Pappret och att skicka det kommer gå på ca 1200 kr.
Helsjukt.
Men jag kan inte skicka det med vanlig post.
Skickade ett brev till han i slutet av Oktober. Det har fortfarande inte kommit fram...

Han ska gå till myndigheterna imorrn och prata med dom.
Om han som skriver fullmakten kunde faxa eller maila ner pappret hade det varit toppen...
Får se hur det går...

<3 M <3

Önskar han var hemma.
Min nacke blir sämre och sämre...
Ska röntgas på måndag.
Enligt läkaren är det whiplash. Och det kan man ju inte se på röntgen... Men men, får se hur det går...

Ska berätta vad som hände...

Den 30/11-07 var jag på väg och hämta min bror. En timme senare skulle jag börja på mitt nya jobb. Så när jag närmar mig hans jobb ca 100 m innan så blinkar jag vänster och lägger mig mot mitten. Det kommer bilar från motsatt håll. Precis efter jag stannat så kommer det en man körande i över 50 km/h bakom mig och rammar mig.

Fy fan va jag fick ont i huvudet och nacken.

Gick ut ur bilen för att kolla vad som hänt. Jag fattade inte riktigt att jag blivit påkörd. Och mannen som körde den andra bilen kom ut och sa:

- Förlåt, förlåt, Det var mitt fel. Jag missade att du blinkade och skulle svänga.

Jag satte mig i bilen och körde in till kanten. Det gick knappt. Den var så intryckt där bak... (tur att vagnen inte var i bagaget)

Min bror såg vad som hände och kom bort. Mannen frågade om vi skulle skriva våra uppgifter eller ringa polisen. Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag var väldigt chockad fortfarande.
Min bror sa att vi skulle ringa polisen.
Jag ringde även min mamma och bad henne komma dit.

Stod och kollade in i bilen. Allt som legat i facken under stereon hade slungats ut i smällen och låg delvis i baksätet. Min mamma påpekade dan efter att jag brukar inte ha stökigt i bilen och hon fattade inte varför jag hade det då...
Men när jag förklarade så...

3 min efter han ringt (knappt) kom det en bärgare. Sen 2 brandbilar, 2 ambulanser och polisen.
Trodde typ det skulle komma en polis, inte fullt pådrag.

(Mannen hörde när jag sa till min bror att jag var sååååå glad att mina barn inte var med.
Då gjorde mannen korstecknet och sa att det var bra.)

Först kom bärgarna fram till mig och frågade hur jag mådde...
Sen kom en brandman fram till mig och frågade hur jag mådde. Jag berättade att jag hade väldigt ont i huvudet och nacken. Så han kände lite och sen höll han fast mitt huvud. Ifall det var något skadat. Sen kom ambulanspersonalen. Dom satte på mig en stödkrage. (obekväm som fan)
Dom frågade om jag skulle med in till sjukhuset och kolla. Själv trodde jag inte det var nån fara.
Men när dom fick reda på att han kört i MINST 50, så hade jag inget val än och följa med in.
Så jag satte mig på en bår och så rullade dom in mig i ambulansen, och så iväg...
Mamma kom precis när jag skulle åka, men jag fick inte prata med henne.

Inne på sjukhuset fick jag ligga på en bår. Och vänta....

(Kom in en man som med hade stödkrage. Han hade med varit med i en bilolycka. En körde på hans bil och smet...)

Efter jag hade tjatat och stressat på dom så fick jag träffa en läkare.
Han sa att jag var tvungen och röntgas. Men det var jäääätte långa köer. Så jag sa att jag kommer in dan efter.
Han gav mig en mjuk stödkrage, recept på tabletter och ett läkarintyg.

Var där inne den 1/12 och röntgade. Hittade inget. Men fortsatte det göra ont de närmsta dagarna eller blev ÄNNU värre så skulle jag komma in...


Jag har börjat hos sjukgymnast. Första besöket skulle jag beskriva hur och var jag har ont.:
Ständig smärta i nacken.
Ner längs ryggraden o vid skulderbladen.
Ut i axlarna ibland.
Ständigt domnad i ring och lillfinger på höger hand. 
Kommer ibland kraftig smärta i vänster arm och går ner i ring och lillfinger.
Fötterna domnar ofta.
Jag kan inte luta huvudet så mkt åt något håll.
Varken titta upp, ner, höger eller vänster. Eller luta åt höger eller vänster.

Hon sa att det är Whiplash.
Vet ej om det kommer försvinna eller jag måste leva med det.
Men jag har fått övningar jag ska göra.

Nu är det 9 v sen olyckan. Och det verkar inte bli bättre i nacken. Har ständig smärta och huvudvärk.
Kan inte sova mer än 2-3-4 timmar per natt med följd av att jag är helt slut när sonen vaknar...
Önskar det fanns nåt jag kunde göra för att lindra eller helst få bort det helt...



Jag tror alla har sitt förutbestämda öde.
Om jag inte kört och skulle hämtat min bror den dagen så tror jag att jag ändå hade råkat ut för något.
Men kanske ännu värre än detta...