Jä*la olycka...

Smärtan blir värre för varje dag.
Har såna smärtor ner i armarna emellanåt att jag kan knappt röra dom...
Alltså det går inte att beskriva det.
Rygg, nacke och huvud värker konstant.
Domningar i händer o fötter...
Det är rent ut sagt för jävligt...
Jag tar tradolan o alvedon o diklofenak för smärtan.
O imovane för att sova...
Röntgades i måndags. Det skulle ta runt en vecka innan doktorn fick bilderna.
Ska träffa henne igen efter.
Har testat akupunktur.
Utkastade pengar. Hade nästan mer ont när jag gick därifrån...


Min mamma sa idag när hon såg hur ont jag hade att hon hade dåligt samvete.
När jag var hos henne olycksdagen så satt vi o åt.
Min bror ringde o ville ha skjuts o jag sa att jag kunde köra eftersom jag ändå skulle på jobb. innan jag ätit  klart så sa mamma att hon kunde köra, men jag sa att det var ingen fara, jag var klar. Hon skulle ha lillemans bilbarnstol, men jag skulle lämna den efter jag hämtat o lämnat min bror.
Min mamma har dåligt samvete för hon skulle insisiterat på att köra.
Då hade det inte hänt. Eller OM jag lämnat stolen INNAN jag körde som jag tänkte först hade det inte hänt.
Men det var nog ödet som hade bestämt det. O hade det inte hänt då kanske det hade hänt nåt ännu värre istället.

Min svägerska hade en dröm några v innan olyckan. Hennes farmor kom från andra sidan o ville ha Tarek. Men hon sa NEJ. HAN ÄR FÖR UNG. TA NÅGON ANNAN.  Mina svärföräldrar var livrädda att det var min man som skulle råka illa ut.
När min olycka hände förstod dom att det var det som var förutbestämt...

Tack och lov är du säker min haiati *M*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0